Carl Michael Bellman
By amanda / 25th september 2019 / Musikhistoria / 0 Comments
Carl Michael Bellman föddes i februari 1740 och dog samma månad 1795. Bellman kan sägas ha skapat den svenska vistraditionen men han skrev även pjäser, satir och dikter. Som kompositör och sångförfattare var han unik i att blanda flera olika genrer som dessförinnan inte hade kombinerats.
Bellmans samtid såg honom som en rolig underhållare med en helt unik scennärvaro. Tyvärr föll hans musik och framträdanden i glömska i några decennier efter hans död och när Bellman återigen blev populär var det svårt att rekonstruera hur han själv hade framfört sina verk.
Vistradition
Carl Michael Bellman inledde den svenska vistraditionen i vilken storheter som Evert Taube, Lasse Dahlquist, Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk, Olle Ljungström, Mikael Samuelson och Lars Winnerbäck har fortsatt verka.
Vid till exempel begravningar är dock inte Bellman så vanligt förekommande som Taube eller Dahlquist, men om du anlitar Lova begravning kan du få en fin ceremoni som passar dig och den avlidne perfekt. Bellmans texter är burleska i den backanaliska stilen där ofta övermodigt festande porträtteras. Andra teman, inte minst i de tidigare texterna, är referenser till både klassisk grekisk litteratur och bibliska historier och figurer. Det var Bellman som skrev Gubben Noak, vilken från början inte var den barnvisa som den blivit under 1900-talet.
Bellman ansågs av sin samtid vara en mästerlig estradör som dessutom var mycket rolig. Hans komiska sida har förlorats under de dryga två sekel som gått sedan han verkade, dels eftersom många av de personer i sin samtid, som hans texter driver med, har fallit i glömska, och dels för att vi inte längre förstår det komiska i att befolka pastoraler eller herdediktning med allsköns suputer, skökor och annat löst folk. För att i någon mån förstå Bellmans scenkomik kan det hjälpa att likna honom vid 1700-talets svar på Magnus Uggla, Bosse Parnevik och Povel Ramel – i samma person.
Kungens favorit
Efter att under många år haft ekonomiska bekymmer log lyckan mot Bellman 1772 då Gustaf III genomförde sin statskupp. Bellman tog genast monarkens parti och författade flera hyllningsverk till kungens ära. Detta ledde till att Gustaf III blev välvilligt inställd till trubaduren som ofta fick framträda vid hovet och han betraktades i det närmaste som en hovsångare fram till att kungen mördades. 1776 fick Bellman dessutom en anställning som sekreterare vid Nummerlotteriet, vilket innebar fast lön och snabbt avklarade arbetsuppgifter.
Bellmansällskap
I modern tid har Bellman lyfts upp och hyllats som en föregångare inom vistraditionen och som en nyskapare genom sitt halsbrytande sätt att blanda olika, till synes oförenliga, genrer.
Redan under sin samtid blev Bellman populär i Danmark och hans verk översattes till danska. Idag finns det Bellmansällskap i både Sverige, Danmark, Finland och Ryssland. Bellman har översatts till 20 språk, men hans säregna stil vari han blandar friskt mellan konstmusik, populärframställningar, burleskeri och samtidigt parodierar sina föregångare, lär gå förlorad på andra språk än de skandinaviska.
I Danmark och Finland framförs hans verk ofta av manskörer, en tradition som startade under 1800-talets första hälft, men som sannolikt inte gör Bellman rättvisa då han alltid själv framförde sina verk solo, spelandes på sin cister eller mandolin.